Bell 47 – Den första framgångsrika helikoptern

Det var militären i både Tyskland och USA som genom sitt intresse och ekonomiska insatser gjorde att helikoptern gick från experimentfarkost till en fungerande och användbar maskin. Men Sikorsky var inte ensam om att experimentera med helikoptrar i USA. År 1941 kontaktade konstruktören Arthur M. Young flygplanstillverkaren Bell Aircraft Corporation med ett förslag. Young hade på egen hand experimenterat med helikoptrar i form av skalamodeller och lade fram ett förslag på en helikopter i full skala. Bell gick med på att konstruera ett antal prototyper och Young började arbeta åt företaget. I skuggan av kriget togs Bell 30 fram och testades. Den tredje prototypen kom att bli grunden för Bell 47.

En tidig prototyp av det som skulle bli Bell 47. Foto: Niagara Aerospace museum

I december 1945 flög Bell 47 för första gången och några månader senare, i Mars 1946 godkändes den för civilt bruk som första helikopter i världen. Medan Sikorskys R4 endast kom att flygas militärt så kom Bell 47 att bli den helikopter som verkligen slog igenom på bred front. Den första civila leveransen av Bell 47 skedde 31 december 1946 till företaget Helicopter Air Transport som var det första civila helikopterföretaget och som grundats året innan. De använde redan ett antal Sikorsky helikoptrar som nu fick konkurrens av Bells maskin.

Utformningen av cockpiten varierade mellan de tidiga versionerna men år 1953 lanserades det som skulle bli den vanligaste modellen, Bell 47G som fick den numera klassiska såpbubblehuven, som Arthur M. Young själv benämnde den.

Den amerikanska militären hade också uppmärksammat den nya helikoptern och både Flygvapnet och flottan beställde Bell 47 under beteckningen H-13 Sioux 1947. Året efter följde amerikanska armén exemplet och beställde sina första exemplar.

Koreakriget – Från doldis till kändis

År 1950 invaderade Nordkoreanska styrkor Sydkorea i akt och mening att förena hela Korea till ett land. Nordkoreas styrkor var väl försedda med beprövad sovjetisk utrustning i form av artilleri, stridsvagnar och flygplan. Sydkoreas armé tvingades retirera alltmer. FN tog beslutet att låta medlemsländer skicka styrkor till Sydkoreas hjälp med USA som största deltagare. Under amerikansk ledning kunde Nordkoreas offensiv till slut slåss tillbaka men när det såg ut som att FN-styrkorna skulle vinna en total seger ingrepp Kina och skickade stora styrkor till Nordkoreas undsättning. Det nu kommunistiska Kina hade inget intresse att se sin granne, det kommunistiska Nordkorea, erövras. Även Sovjetunionen kom att i det dolda skicka bland annat stridspiloter med det nya MIG-15 jaktplanet till Nordkorea och Kina. Detta ledde till att Koreakriget blev den första konflikt där jetplan mötte jetplan i strid. Men det var också det krig där helikoptern fick sitt stora genombrott. Amerikanska militärens olika grenar använde helikoptrar i många icke-stridande roller. Search and Rescue var en roll där helikoptern innebar förändrade möjligheter. Piloter som kraschat, även bakom fiendens linjer, kunde nu räddas relativt fort om en helikopter kunde nå området. Detta till skillnad från nedskjutna piloter under andra världskriget som fick ta sig hem för egen maskin för det mesta och ofta slutade som krigsfångar.

Då en stridspilot utgör en stor investering i träning och utbildning är det extra fördelaktigt att kunna rädda denne. Det tar lång tid att ersätta en erfaren pilot och en av lärdomarna från andra världskriget var hur värdefulla erfarna piloter var, både som effektiva soldater och ledare och inspiration för de andra i förbandet. De var också lärare för nya piloter. Tyska flygvapnet, Luftwaffe, förlorade mycket av sin effektivitet i takt med att deras erfarna piloter omkom, tillfångatogs eller skadades. De allierade roterade många erfarna och skickliga piloter tillbaka till flygskolor som lärare för att ta vara på deras kunskaper och erfarenhet, vilket i långa loppet gav bra resultat, medan Luftwaffe behöll sina flygaräss i stridslinjen så länge det gick. De som sköts ned över fientligt territorium var förlorade även om de överlevde.

Att kunna skicka in en helikopter för att hämta tillbaka piloten som sedan åter kunde flyga i ett nytt plan var en stor utveckling som även bidrog till att höja moralen bland den flygande personalen. En liknande roll togs också av helikoptrar som genomförde det som idag benämns MEDEVAC (Medical Evacuation), det vill säga upphämtande av skadade bakom eller nära stridslinjen för att ta dem till fältsjukhus, eller från mindre fältsjukhus till större i de bakre områdena.

Bell 47 under inflygning med två sjuktransportbårar på sidorna: Foto US Air Force

Bell 47/Bell H-13 Sioux tog nu rollen som livräddare inte bara för de värdefulla stridspiloterna utan av de vanliga soldaterna. En del studier visar att soldater i strid oftast är mer rädda för att skadas än för att dö omedelbart. Dels för rädslan att bli permanent invalidiserad resten av livet eller för att tvingas genomlida en lång plågsam död. Att se skadade kamrater dö utan att kunna hjälpa dem sänker också moralen bland soldaterna. Vetskapen om att den skadade kamraten kunde flygas iväg till ett fältsjukhus bemannat med kunnig sjukvårdspersonal var viktig för att upprätthålla modet hos enskilda soldater.

Den klassiska amerikanska TV-serien MASH som utspelas under Koreakriget handlade just om ett sådant sjukhus och introt till TV-serien dominerades av två stycken Bell-47G på väg in för landning med en bår på varje sida om hytten. Det var således inte fråga om speciellt avancerade transporter. De skadade placerades på bårarna, en på var sida om helikoptern, bäddades ned och spändes fast. En kåpa över främre ändan skyddade något mot fartvinden. Men även dessa primitiva transporter innebar ett stort framsteg för den militära sjukvården. Nu kunde svårt skadade som trots allt skulle kunna räddas om dom snabbt fick läkarvård flygas ut istället för att skumpa runt på en bår buren av kamrater eller i något fordon som var tvunget att färdas över stock och sten.

Kriget gav möjlighet för Bell-47 att visa vad den dög till och den kom även civilt att användas i liknande roller, som polishelikopter, för transport och även som transport för välbärgade personer. Den kom också att bli den första TV-helikoptern som förde fram kamerateamet direkt till händelsernas centrum. De var TV-stationen KTLA i Los Angeles, Kalifornien, som var först ut när dom hyrde en Bell 47 och benämnde den ”Telecopter”. Uppfinnaren bakom konceptet var John D. Silva och utrustad med en TV-kamera lyfte ”Telecoptern” för första gången den 3 juli 1958. Allt gick bra tills stationen anropade dem och berättade att dom inte tog emot några bilder.

I vad som får beskrivas som tämligen våghalsigt så klättrade Da Silva ut på landningstället medan helikoptern hovrade på 450 meters höjd. Han fann felet i sändaren och kunde åtgärda det till nästa dag. Den 4 juli lyfte Telecoptern igen och denna gång fungerade tekniken som den skulle och världens första TV-sändning från en helikopter genomfördes.

Bell 47 spelade även en roll i träningen av astronauter som skulle styra månlandarna under apolloprogrammet och i många länder kom den att användas länge som en skolhelikopter för grundläggande träning. Den byggdes även på licens i Italien och Japan och totalt tillverkades över 5600 maskiner mellan 1946 och 1974.

Sikorsky må ha utvecklat den moderna helikoptern men det var Arthur M. Young som skapade den första kommersiellt framgångsrika helikoptern och det med besked. Många Bell 47 flyger fortfarande över hela världen, trots att det gått 75 år sedan den steg till väders för första gången. Detta trots att de första helikoptrarna med sina kolvmotorer kom att utklassas i prestanda av nyare maskiner med gasturbiner redan under 50-talet.

Men Bell 47 har visat sig vara en seglivad överlevare och klassiker.