FLYGVAPNET 100 ÅR ARTIKELSERIE

Det svenska militära flygets uppkomst och utveckling 1910-1925

Sammanställning: Ulf Delbro.

Foton: Svensk Flyghistorisk Förenings arkiv

Under åren 1910-1925 gjorde flyget i Sverige sina första försök. Den kände ”flygbaronen” Carl Cederström var föregångsman. Han reste till Frankrike för flygutbildning våren 1910 och erhöll som förste svensk det internationella flygcertifikatet (nr 1 i Sverige).
Här i landet gjorde Cederström på olika håll uppvisningsflygningar och organiserade vår första flygskola på Malmen 1912. Eleverna utgjordes huvudsakligen av officerare.

Första militära flygningen 1912
Det allra första militära flygningen gjorde löjtnanten vid flottan Olof Dahlbeck, utbildad i England. Han flög ett till flottan donerat monoplan på Värtans is utanför Stockholm i början av 1912. Marinens flygväsende fick sin flygskola vid Oscar Fredriksborg följande år. Denna flyttades sedan till Dalarö och under sommaren 1914 till Hårsfjärden.
Under sommaren 1912 , etablerades det första militära flygförbandet. Det uppsattes för övningar på Axvall i Kungl Västgöta regementes hägn. Flygplanparken bestod av två flygplan: ett Nieuport-monoplan och ett Breguet-biplan, franskbyggda och just införda till Sverige sommaren 1912. Chef för flygavdelningen var kaptenen greve Henric Hamilton och den övriga ”flygande personalen” utgjordes av löjtnant E A Jungner samt löjtnant Carl Gustaf (Gösta) von Porat. Hamilton innehade i Sverige certifikat nr 2, Jungner nr 6 och von Porat nr 7.
Under hösten 1912 deltog flygavdelningen i ännu en stor arméfälttjänstövning i Falköpingstrakten i Västergötland.
En handfull unga, målmedvetna flygpionjärer med von Porat i spetsen genomförde under åren närmast efter 1912 ett betydelsefullt, grundläggande arbete. Man flög, man började tillverka flygplan och man bedrev övningar. Genom en försvarsinsamling och privata gåvor anskaffades fler flygplan, så att vid slutet av 1913 bestod fälttelegrafkårens flygavdelning av två monoplan, ”M1” och ”M2”, samt två biplan, ”B1” och ”B2”.

Mycket reparationer och få flygningar
Övningar och utbildning bestod oftast av reparationer av havererade och skadade flygplan – och man skulle kunna rubricera övningar och utbildning så här: ”Långvariga reparationer och kortvariga flygningar.”
Von Porats gamla Nieuport fick vara med om mycket och blev också det flygplan som för första gången startade och landade med skidor under flygavdelningens övningar på Storsjöns is vid Östersund vintern 1914. ”Nieuporten” vars skidställ med fjädringsanordning var av svensk konstruktion, blev det första plan i vårt land – kanske i hela världen – som prövades med skidor.

Farhågor och möjligheter kring flyget
Flyget gjorde sin debut i svenska riksdagen i 1912 års statsverksproposition, och 1913 beviljades med vissa reservationer ett blygsamt belopp för flygavdelningens verksamhet. Flygets värde i det militära försvaret hade debatterats och mötts med skepticism från många håll, men nu i farans stund före första världskrigets utbrott och med de utländska flygens utveckling för ögonen beviljades medel. Emellertid var det väl ingen som vid denna tid kunde tänka sig flygväsendet som ett stridande vapen eller ana den kommande utvecklingens omfattning. Dess användning och betydelse som spaningsorgan för armén och marinen trodde man dock på. Flygarna själva däremot insåg det nya flygets möjligheter, och det visade sig också så småningom, att de fick rätt.
Verksamheten vid flygavdelningen, som nu var förlagd till Malmen, hade fått en mer permanent karaktär genom utökad flygmateriel, nya byggnader och personal för olika uppgifter. Övningarna för den flygande personalen, utöver själva flygskolningen, bestod av navigering och flygspaning, De tekniska hjälpmedlen som i dag står till buds för dessa uppgifter, saknades i det närmaste helt och hållet.
Detsamma gäller i huvudsak instrumentutrustningen i flygplanen. Kanske fanns en varvräknare, ev höjdmätare och någon kontroll av olja och bensin. Man flög på ”ljudet i vingstagen” och på ”känseln”. Man fick vara nöjd om motorn gick, och om man hittade fram dit man skulle.

Arméflyget och marinflyget som föregångare till Flygvapnet
Det är att märka att det militära flyget än så länge utvecklades på två skilda linjer, ett arméflyg och ett marinflyg, allt efter internationell förebild. Flygavdelningen på Malmen var en produkt utvecklad vid och anknuten till armén, ursprungligen från Kungl. Fälttelegrafkåren, sorterande under Fortifikationen.
I juni 1917 tillsattes en kommission bestående av sakkunniga och representanter från riksdagens båda kammare med uppdrag att genomföra en allsidig utredning beträffande arméns och marinens flygväsenden. Den 14 mars 1918 avlämnade kommissionen ett fullständigt utarbetat förslag beträffande uppgifter, organisation, utbildning etc för arméns och marinens flygvapen, För armén och marinen föreslogs fortfarande skilda organisationer.

Flygvapnet tar form
När försvarspropositionen 1924 tillkom, talades för första gången på allvar om ett gemensamt flygvapen för armén och marinen, och enligt riksdagsbeslutet 1925 erhöll vårt försvar ett självständigt flygvapen. Den nya försvarsgrenen skulle ha egen chef direkt underställd Konungen, och efter sex uppsättningsår från 1926 räknat bestå av fyra kårer, en självständig flygskola samt två flygverkstäder.

Nu hade vårt svenska flygvapen sett dagens ljus och kan räkna den 1 juli 1926 som sin födelsedag . Dess första chef blev K A B Amundson, år 1925 utnämnd till generalmajor.

Ett stort tack till Svensk Flyghistorisk Förenings arkiv för bilderna!

Källor:
1: ”Kring ett flygvapens tillblivelse”. SFF årsskrift Flyghistorisk Revy 1976
2: ”En Flygflottilj”. Minnesskrift 1968 i samband med 25 årsjubileet av F16