Natthäxorna

Efter det tyska anfallet på Sovjetunionen den 22 juni 1941 satte det sovjetiska flygvapnet upp tre flygregementen med kvinnlig personal. D.v.s. all personal, piloter, navigatörer, mekaniker och all övrig markpersonal var kvinnor. Dessa regementen var 586 IAP, 587 BAP och 588 BAP (Nattbombregemente). Det var den senare av dessa som kom att kallas för Natthäxorna. Till skillnad från de andra två kom 588 BAP att behålla uteslutande kvinnlig personal genom hela kriget.

Natthäxorna flög med Polikarpov Po-2, ett redan då föråldrat biplan som annars mest användes som skolflygplan. Denna flygplanstyp flög första gången 1928, hade en motorstyrka på endast ca 115 hk och en toppfart på ca 150 km/h.

Flygplanet var beväpnat med en 7,62 mm kulspruta och kunde ta två 120 kg bomber. Under normala förhållanden hade dessa flygplan varit chanslösa mot de tyska jaktplanen som hade ca fyra gånger högre topphastighet och var mycket tyngre beväpnade. De långsamma biplanen hade dock en fördel, de var mycket vändbara och kunde svänga mycket brantare än de snabbare tyska jaktplanen. I övrigt gick taktiken ut på att flyga på natten då de inte syntes så tydligt. Anflygningen mot målet skedde på lägsta höjd tills det bara var en kort sträcka kvar. Då steg man till lite högre höjd, stängde av motorerna och glidflög fram till målet där man fällde sina bomber. Det enda som hörds då var vinden vinande i vajrarna som stagade vingarna. Det var detta tysta vinande som kunde höras först ögonblicken innan bomberna föll som gjorde att förbandet döptes till Die Nachthexen, Natthäxorna av tyskarna. Efter att bomberna fällts startades motorn och man flög tillbaks till basen.

588:e nattbombregementet tilldelades många utmärkelser för sina insatser, men dessa framgångar fick man till priset av stora förluster. Regementet var verksamt under hela kriget och deltog i slutstriden om Berlin 1945.