Viggen/Bergshangar

Här syns en JA 37 Viggen som bogseras upp ur en bergshangar. Detta är tänkt att illustrera den metod som man under 50- och 60-talet tänkte använda för att skydda flygvapnets flygplan vid fientliga anfall mot flygbaserna.

JAS 37 Viggen

Flygplanet som visas här är en JA 37, det vill säga jaktversionen av Viggen. Detta är en vidareutveckling av AJ 37 som huvudsakligen var ett attackflygplan. Första flygningen med Viggen skedde den 8 februari 1967. Attackversionen av Viggen AJ 37 kom i tjänst på förband 1971. Denna vidareutvecklades sedan till en jaktversion, JA 37, vilken kom i tjänst på förband 1980. Flygplanet var sedan i tjänst fram till 2003.

Bergshangarer

Efter att Sovjetunionen hade sprängt sin första atombomb 1949 så blev kärnvapenhotet i högsta grad en realitet även för Sverige. Den filosofi som man i början av 50-talet arbetade efter för att skydda Flygvapnets flygplan vid ett anfall var att bygga kärnvapensäkra bergs- och betonghangarer. Inledningsvis var avsikten att bygga 20 bergshangarer och lika många betonghangarer. Av dessa ambitiösa planer blev det till slut 5 bergshangarer och ingen betonghangar. Dessa bergshangarer byggdes på F8 Barkarby utanför Stockholm, F9 Säve (den hangar ni nu står i), F13 Bråvalla utanför Norrköping, F16 Ärna utanför Uppsala och F18 Tullinge utanför Stockholm. Dessa hangarer skyddade bra mot kärnvapen av ”Hiroshima”-storlek, 15 – 20 kton,  men bedömdes inte ge ett fullgott skydd mot kärnvapen större än ca 1 Mton. Förutom dessa fanns det vid några flygflottiljer äldre bergshangarer av samma typ som ”gamla berget” vid F9 Säve, vilka inte var kärnvapensäkra.

Orsaken till att det inte blev fler bergshangarer var dels att de var dyra att bygga, och att man hade utvecklat en annan filosofi för hur flygplanen skulle skyddas. Istället för att samla ihop flygplanen i stora kärnvapensäkra hangarer, som med senare tiders allt större kärnvapen kanske inte längre var så säkra, skulle man sprida ut flygplanen på många baser med ett betydligt mindre antal flygplan på varje bas. Dessa baser var s.k. krigsflygfält och landsvägsbaser. Avsikten var att det skulle finnas 70 – 80 stycken baser av denna typ.

Bergshangaren vid F9 Säve. Bild från Aeroseum.