Ostermans AERO – Sveriges första helikopter

År 1943, mitt under andra världskriget bildade grundade företagaren Lennart Osterman företaget Aero Service AB. Det var en i början inte särskilt omtumlande verksamhet men år 1946 ändrades detta när Aero Service AB skrev svensk flyghistoria.

År 1946 var helikoptern fortfarande väldigt ny som flygfarkost och relativt oprövad utanför militärverksamhet. Bell 47 hade fått luft under rotorn så sent som 8 december 1945 men Bell arbetade snabbt och lyckades få Bell 47 godkänd för civil verksamhet i Mars 1946. Det var ett smart drag eftersom konkurrenten Sikorsky hade ett etablerat samarbete med den amerikanska militären som stöttat Sikorskys utvecklingsarbete. Intresset för Bells nya maskin spred sig snabbt över hela världen som sakta hade börjat resa sig efter det förödande kriget.

Lennart Osterman var en av de som lade märke till Bell 47 och i november 1946, bara ett år efter första flygningen, införskaffade Osterman Sveriges första helikopter, en Bell 47B. Samtidigt blev företaget också generalagent för Bell Aircrafts i Sverige och i samband med detta ändrades namnet till Ostermans Aero AB. Osterman blev därmed den första köparen och operatören av Bell 47 utanför USA.

Sålunda kom helikoptern att göra entré i Sverige relativt tidigt och därmed skaffade sig Osterman snabbt en gedigen erfarenhet av helikoptertjänst. Denna erfarenhet kom att komma väl till pass när försvarsmakten började intressera sig för helikoptrar.

Ostermans allra första Bell 47, en Bell 47B. Helikoptern har ännu inte fått den berömda såpbubblehuven.

Till arméns tjänst

Koreakriget följdes noga av det svenska försvaret, kanske främst luftstriderna mellan MIG 15 och F86 Sabre. MIG-15 var den motståndare man kunde förvänta sig att möta i händelse av krig och alla information som kunde fås om dess förmågor var givetvis av stort intresse. Men även militärhelikopterns verksamhet under kriget väckte nyfikenhet, dock inte hos flygvapnet som uppvisade ett minst sagt svalt intresse för helikoptrar. Men Armén hade uppmärksammat hur användbar helikoptern varit för att föra skadade soldater snabbt till fältlasarett längre bak så att deras liv kunde räddas, vilket inte varit fallet om de transporterats på traditionellt vis. Tidsfaktorn var avgörande.

Vid Svea trängregemente i Linköping hölls 1953 en övning där en av Ostermans Bell 47 deltog efter att Försvaret hyrt helikoptern. Testerna föll väl ut men det visades också hur sårbara en helikopter kunde vara om fiendens jaktflyg hade luftherravälde. Det var just denna uppfattade sårbarhet som bidrog till att Flygvapnet var hårdnackade motståndare mot helikoptern. Men övningen gjorde att Bell 47 var den första helikopter som användes av den svenska militären, låt vara som inhyrd maskin. Då arméns intresse ökade genomförde man en ny övning vid T1 1955 där Osterman också deltog, nu med en Sikorsky S-55.

Även marinen anlitade Ostermans för att utvärdera helikoptern och inom Marinen var intresset stort för helikoptern. Bell 47:orna kunde förses med uppblåsbara flottörer och dom var tillräckligt smidiga för att kunna landa på enkla plattformar på flottans kryssare och jagare.

En av Ostermans Bell 47:or går in för landning på ett av kryssaren HMS Tre Kronors kanontorn 1954. Foto Marinmuseum

År 1956 valde armén att pröva helikopterns användbarhet i Norrland, där de stora ödemarkerna och glesa vägnätet gjorde att helikopterns förmågor borde vara ännu mer värdefulla. Återigen var det S-55:an som fick vara med, men Armén blev positivt överraskade över hur väl helikoptern klarade vinterklimatet. Allt var upplagt för att utöka utprovningen.

Mellan 4 till 12 Mars 1957 hölls en ny storövning i norr och nu testade man helikoptern i stor skala. Ostermans Aero deltog denna gång med en S-55 och inte mindre än tre stycken Bell 47 som bildade en tillfälligt uppställd helikopterpluton. Trots stark kyla uppflydde helikoptrarna förväntningarna mer än väl. Helikoptrarna användes för samband mellan förband, för spaning av marschvägar och grupperingsplatser samt i stor skala för sjukvårdstransporter.

I november 1957 lämnades sålunda förslag om Arméns framtida helikopterorganisation till överbefälhavaren. Utredningen gick vidare och planerna var att skaffa in Bell 47 och Sikorsky S-55 till Armén och Marinens framtida helikopterflyg. I Norrbotten vid det som skulle bli Norrbottens Arméflygbataljon genomfördes helikopterutbildning 1958-1959 där piloter flögs in på Bell 47.

Nu blev det emellertid inte Bell 47 som införskaffades. Istället valdes den nyare och kapablare Alouette II som infördes inom Armén och Marinen som Hkp 2. Men Ostermans Bell 47:or kom att spela en mycket betydande roll för framväxten och utvecklingen av det svenska Arméflyget och Marinflyget. Att det blev den modernare Alouette II som införskaffades var egentligen framsynt och skulle visa sig vara ett bra val. Men det var Ostermans Bell 47:or som lade grunden till Försvarets helikopterverksamhet, både inom armén och marinen. Man skulle kunna säga att under 1950-talet utgjorde Ostermans svenska försvarets kontrakterade helikopterförband.

Polisen går till väders

I juni 1964 skulle Sovjetunionens ledare, Nikita Chrusjtjev, komma stadsbesök till Sverige och det hela föregicks av omfattande förberedelser. Statsekreteraren och blivande Rikspolischefen Carl G. Persson hade minst sagt bråda dagar och trycket uppifrån på honom var enormt. Statsministern själv, den välkände Tage Erlander, hade gjort det synnerligen tydligt att allt måste klaffa till 100%. Säkerheten måste vara absolut och ingenting fick gå fel överhuvudtaget! Det var inga små krav att leva upp till men så var också Chrusjtjev ledare för en supermakt till vilken Sverige hade ett minst sagt komplicerat förhållande.

Fördelen för polisen var dock att eftersom Erlander fäste så stor vikt vid besöket så gick han också med på det mesta polisen begärde för att kunna lösa sina uppgifter och garantera säkerheten. Carl G. Persson tog nu beslutet att sätta upp en helikopterverksamhet inom polisen. Och han visste precis vem han skulle fråga om att bli Sveriges förste flygande polis. Gert Skogberg.

Gert Skogberg var polis i Stockholm men var även enormt flygintresserad. Han hade tagit privatflygcertifikat och han insåg tidigt hur användbar helikoptern skulle vara för polisen. Så för egna pengar tog han även helikoptercertifikat och inledningsvis fick han göra en del flygningar för Statspolisen. Så när Carl G. Persson vände sig till honom med frågan om han kunde göra en föredragning om helikopterns möjligheter att bidra till säkerheten inför Chrusjtjevs besök för viktiga beslutsfattare, ställde Gert Skogberg upp. Han såg till att förbereda sig väl och återigen var Ostermans Aero behjälpliga och bistod honom med kostnadsberäkningar inför föredraget.

Resultatet blev ett beslut om att omedelbart införskaffa en helikopter till svenska polisen och att från och med 1 mars 1964 sätta upp en flygavdelning inom polisen. Helikoptern blev en begagnad Bell 47 G2 som köptes av en företagare i Kungsbacka, återigen via Ostermans Aero, till priset av 300 000 kronor. Vem som skulle bli den förste polispiloten var självskrivet, nämligen den synnerligen engagerade Gert Skogberg.

Så började alltså det svenska polisflyget, med en begagnad helikopter, flugen av en entusiast. Men statsbesöket förlöpte väl och snart stod det klart att det fanns en annan stor uppgift där polisflyget skulle vara en enorm tillgång. Biltrafiken hade ökat dramatiskt efter kriget och trafikövervakningen behövde förstärkas. Dessutom skulle Sverige genomföra en enorm trafikreform år 1967. Högertrafikomläggningen.

Emellertid fick polisen flygverksamhet gått stöd från regeringen och inte minst den annars väldigt sparsamme finansministern Gunnar Sträng. Styrkan växte sålunda till fyra stycken Bell47 som sommartid förstärktes med bland annat helikoptrar från Försvaret för att hålla ordning på semestertrafiken.

Men år 1967, samma år som högertrafikomläggningen, började man söka efter en ersättare till Bell 47. Helikoptern var trots allt en gammal konstruktion som lämnade en hel del att önska avseende lastförmåga och motorstyrka. Valet för på Bell 206 Jet Ranger som nu blev polisens huvudhelikopter. Men Bell 47 kom att flyga vidare inom bland annat trafikövervakning fram till 1989 då den övergick till att fungera som skolhelikopter inom polisflyget. När slutligen Bell Jet Ranger tog över den rollen kom en av helikoptrarna att behållas som flygande veteranhelikopter. Den står idag på Aeroseum.