Helikopter över Arktis

Den 24 juni 1980 lämnade den svenska flottans isbrytare Ymer Stockholm och styrde söderut till att börja med. Men målet låg egentligen i långt upp i norr. Sedan april samma år hade Ymer utrustats för en forskningsexpedition till Arktis och Norra ishavet. Med över 174 personer ombord, varav över 100 var knutna till forskningsexpeditionen hade man fått ta ombord bostadscontainrar för att få plats med alla.

Det finska varvet som levererat isbrytaren till Svenska flottan 1977 hade meddelat att eftersom Ymer inte var klassad för att gå i Arktis och bryta is där så gällde inte garantin. Hon hade konstruerats för att bryta isen i Bottenviken och Bottenhavet, inte runt Nordpolen. Besättningen hade därför fått en viktig uppgift vid sidan av forskningen om Arktis, nämligen att studera och utvärdera Ymers förmåga att hantera den arktiska isen med målet att skaffa data för att kunna förbättra framtida isbrytare.

Expeditionen var delvis inspirerad av att det var 100 år sedan den svenska Vega-expeditionen som genomfördes 1878 till 1880. Under ledning av Adolf Erik Nordenskiöld hade det svenska fartyget Vega lyckats hitta och segla igenom den så kallade Nordostpassagen, en fram till dess hypotetiska segelrutt mellan Atlanten och Stilla havet via Norra ishavet längs Rysslands norra kust. Vegaexpeditionen räknas som den framgångsrikaste svenska polarexpeditionen men sedan den tiden hade den svenska polarforskningen hamnat på sparlåga. Vega hade varit ett av svenska flottans fartyg således fanns det ett arv som förpliktigade både för den svenska flottan och det svenska vetenskapliga samhället.

Fartyget Vega tillfälligt fastfruset i isen. Fotot taget av Louis Palander: Källa Digitalt museum

Svenskt flyg hade varit aktivt över Nordpolen tidigare. Den mest ödesdigra händelsen Andréexpeditionen 1897 då ingenjören Andrée och hans kamrater försvann i sin modifierade luftballong. Först årtionden senare återfanns deras kvarlevor på Vitön. En annan svensk polarflygare var Einar Lundborg som blev berömd genom att han hittade de överlevande från det förolyckade italienska luftskeppet Italia och flög ut ledaren Umberto Nobile. Han kraschlandade på sitt andra försök men överlevde och senare kunde även resten av de överlevande räddas.

119 forskare från flera olika discipliner fanns ombord så den forskning som skulle bedrivas hade ett brett anslag. Redan 1980 var klimatfrågan i forskningens fokus.

Einar Lundborg var en svensk pionjär inom Flygvapnet på 20-talet. Han avled 1931 vid en provflygning av det svenska jaktflygplanet Jaktfalken. Han är mest känd för sina insatser i räddningen av Italiaexpeditionen: Källa Flygvapenmuseum.

Med på Ymer följde också två stycken Hkp6 från Marinflyget. Dom hade civilregistrerats inför expeditionen. Norra ishavet var ett politiskt och miljömässigt känsligt område redan då. Sveriges grannländer Danmark och Norge kontrollerade både öar samt hävdade ekonomiska intressen i området. Det hade dock gått lång tid, sedan 1814, då det varit krig mellan länderna och Danmark och Norge välkomnade den svenska expeditionen. Deras granne i öst, dåvarande Sovjetunionen och nuvarande Ryssland var dock skeptiska och tillät inte att den svenska expeditionen bedrev forskning inom de havsområden som betraktades som del av den ryska intressesfären. Att de två helikoptrarna registrerats som civila spelade ingen roll.

En av helikopterpiloterna var Ulf Nylöf, som även dubblerade som skeppläkare. En av helikoptrarnas uppgifter var att göra det möjligt att märka isbjörnar. Isbjörnen hade varit fridlyst men man trodde att stammen var på återväxt i de områden där Ymerexpeditionen genomfördes. För att kunna studera stammen behövde man märka så många björnar som möjligt och att komma nära dem med en enorm isbrytare var inte möjligt. Däremot erbjöd fartygets brygga en mycket bra utsiktspunkt över isvidderna.

Ulf beskriver i boken ”Marinflyget på västkusten” hur det hela kunde gå till. När en isbjörn siktades från bryggan blev det språngmarsch mot helikoptern. Snabbt fick besättningen klä sig i isolerdräkt och sedan ut till helikoptern. Vid den 14 björnen som Ulf var med och märkte var Ulf med som pilot och i baksätet satt två forskare, en dansk och en amerikan. Höger bakdörr var borttagen för att ge forskarna fritt skottfält för bedövningsgeväret.

Isbjörnen är det största landlevande rovdjuret och är känd för att försvara sig mot människor om den känner sig hotad. Den är en ypperlig simmare och kan förflytta sig långa sträckor på detta sätt. Det ger dom också möjlighet att fly undan jägare som utan kanoter inte längre kan förfölja. Detta beteende ledde till att en av märkta isbjörnarna han ta sig till öppet vatten och drunknade när bedövningen satte in. Foto Wikimedia common

Det gällde nu för piloten att komma nära nog för att ge forskarna ett bra skjutläge, samtidigt som det gällde att undvika isblock och liknande för den arktiska isen är inte statisk eller en jämt och platt fält. Det gällde att placera helikoptern bakom och över björnen flygande på tvären för att ge forskarna ett så bra och stabilt skottläge som möjligt. Forskarna hade sen uppgiften att med ett bedövningsgevär skjuta en bedövningspil i låret på isbjörnen. Sedan höll Hkp6:an sig i närheten i väntan på att björnen skulle somna in. Sedan kunde helikoptern landa och besättningen ta prover, väga och mäta björnen och slutligen märkas i örat.

Vid ett par tillfällen lyftes den sovande isbjörnen över till Ymer för ytterligare undersökningar. Då gällde det verkligen att skynda på så att björnen inte vaknade till ombord eller under tiden helikoptern flög ut den igen.

Vid ett annat tillfälle blev Ulf tvungen att agera skeppsveterinär då bedövningspilarna hade trängt igenom björnens späck och inte gick att dra ut som vanligt. Då kom det väl tillpass att vara både helikopterpilot och skeppsläkare.

De två helikoptrarna och deras piloter började med en tävling om vem som kunde märka flest björnar, vilket ledde till att små vita isbjörnsiluetter målades på helikoptrarna. Y51, den helikopter 6 som står på Aeroseum, var den maskin Ulf Nylöf flög och pryds av 16 stycken isbjörnar. Eftersom kungen, Karl XVI Gustav, var med vid ett tillfälle fick den björnen en krona över sig.

Närbild på isbjörnsmärkningarna på Y51 på Aeroseum. Notera kronan över björn nummer 9 och även glorian över björn nummer 16 som tragiskt nog lyckades ta sig till öppet vatten trots flera bedövningsskott och drunkna innan räddningen han fram.