Samarbete – en ny helikopter behövs

Både den svenska armén och marinen hade införskaffat Alouette II som sin första lätta helikopter med beteckningen Hkp 2. Mot slutet av 60-talet hade kraven ökat och man sökte efter en mer avancerad och något större ersättare till den. Vid det här laget hade man lärt sig, att det av praktiska och ekonomiska skäl var bättre att samordna behoven hos de olika försvarsgrenarna. Eftersom både Arméflyget och Marinflyget hade behov av en ny lätt helikopter samordnade Flygförvaltningen anskaffningen av en ny helikopter, som skulle få beteckningen Hkp 6.

Flygförvaltningen genomförde den samordnade anskaffningen mellan 1967 och 1969. Flera tillverkare inkom med förslag på den ursprungliga offertförfrågan den 28 april 1967. Men ett par av förslagen fanns endast på prototypstadiet. Så även BO 105, som var ett av dem skulle dyka upp igen, och få en andra chans längre fram.

Det stod ganska snart klart att det egentligen bara fanns en helikopter som till största delen uppfyllde kravspecifikationen, och vars pris dessutom inte var alltför högt. Dessutom var leveranstiden absolut kortast. Det var Bell JetRanger 206. Således skrevs kontrakt redan den 29 december 1967. Arméflyget beställde 22 helikoptrar och Marinflyget 10.

Allt som allt får man konstatera att anskaffningen av Hkp 6 gick tämligen fort och smidigt.

Arméflygets nya slitvarg

Inom Arméflyget kom Hkp 6 att i mångt och mycket få samma uppgifter som Hkp 2 haft. Rekognoscering, sambandsflygningar, chefsbesök samt transporter. Den användes också till viss del som sjuktransport. Alla flygande yrkesofficerare inom Arméflyget blev välbekanta med Hkp 6 eftersom den användes vid den grundläggande taktiska flygutbildningen.

I början uppstod vissa problem med helikopterns värmare, som inte riktigt hade rätt kapacitet, och ibland vägrade fungera när den behövdes som bäst. Den var uppenbarligen inte anpassad för svensk vinter. Men efter ett modifieringsprogram var detta bekymmer avhjälpt.

Hkp 6 kom att flyga många timmar inom svenska Försvaret och den blev därför inte utan haverier. Det mest tragiska var när helikopter Z67 kolliderade med snön på en igenfrusen sjö den 14 mars 1974. Piloten och en värnpliktig soldat från Fallskärmsjägarskolan omkom.

Ett annat haveri skedde under en övning 1975, när besättningen i Z79 tappade kontrollen över sin maskin efter ett skenöverfall från en SK60, varvid helikoptern kolliderade med marken. Lyckligtvis överlevde alla men piloten och färdmekanikern skadade fötter och fotleder.

Tester inför framtiden

Intresset för beväpnade helikoptrar hade funnits länge inom Arméflyget. En funktion som man särskilt intresserade sig för, var bekämpning av fientliga pansarfordon. Fransmännen som var tidigt ute med utvecklingen av pansarvärnsrobotar, hade redan gjort försök med att utrusta Alouette II med SS11 pansarvärnsrobotar. Det var dock år 1971 som konceptet testades i strid för första gången av USA under kriget i Vietnam.

I Sverige ansågs, att ett av de möjliga scenarion som fanns för ett eventuellt krig, skulle vara att Sovjetunionen och Warsawapakten i händelse av ett krig mot NATO skulle försöka skära av Norge genom att anfalla via norra Finland och Nordsverige.

En viktig komponent i Sovjetunionens arsenal var deras stridsvagnsflotta, som var väl understödd med infanteri i pansarskyttefordon. Helikoptrar försedda med pansarvärnsrobotar erbjöd en möjlighet, att snabbt kunna koncentrera tillräckligt med eldkraft till ett begränsat område, för att hejda ett stort anfall av fientliga pansarfordon.

Fyra Hkp 6 byggdes om mellan 1977 och 1978 där de bland annat försågs med speciella sikten kopplade till videokameror för att kunna testa konceptet. Testerna ledde fram till införskaffandet av Hkp 9, vilket är en annan historia.

Marinens lilla jägare

Marinflyget införskaffade som tidigare nämnts 10 stycken Hkp 6 som ersättare till föråldrade Hkp 2. Dessa fick beteckningen Hkp 6B och användes som lätt transporthelikopter men även till ubåtsjakt.

Vid ubåtsjakt arbetade Hkp 6 tillsammans med den större Hkp 4. Två Hkp 4 och en Hkp 6 utgjorde en ubåtsjaktgrupp. De större Hkp 4:orna var utrustade med hydrofoner, vilket inte passade för den mindre Hkp 6, som istället utrustades med en radar för ytspaning. Den kunde även bära en mindre vapenlast, som gjorde att den kunde genomföra själva vapeninsatsen mot en eventuell ubåt, medan de tyngre helikoptrarna spanade med hydrofoner och ledde in Hkp 6 mot målet.

Flygvapenmuseum har idag en flygande Hkp 6, före detta nr54 som numera har den civila registreringen SE-HGX. I juni 2019 flög den tillsammans med Aeroseums flygande Hkp 4 Y70 i en reducerad ubåtsjaktgrupp under uppvisning vid Aeroseums Barnens flyghelg. Foto Tim Jansson

Sammanslagningen

1998 skedde en stor förändring för Försvarets helikopterflyg. Sedan dess begynnelse hade de tre olika försvarsgrenarna självständigt satt upp egna helikopterenheter anpassade mot deras specifika behov. Men nu slogs Arméflyget, Marinflyget och Flygvapnets räddningshelikoptrar ihop till det nya förbandet Helikopterflottiljen. Det kan sägas påminna om hur det svenska flygvapnet skapades 1926 genom sammanslagningen av Arméns flygkompani på Malmen och Marinens flygväsende.

Huruvida detta på längre sikt var bra, dåligt eller helt enkelt ett nytt sätt att arbeta får framtiden utvisa. Hkp 6 togs slutligen ur tjänst år 2004.