Åskviggen
Viggen fick namnet efter sin form som påminner om en blixt, vilket passade bra då den första versionen var attackversionen.
Centraldator och hemliga vapen
Den första AJ 37 Viggen levererades till Flygvapnet 1971. Tack vare en inbyggd dator, eller Centralkalkylator som den kallades, kunde en ensam pilot hantera alla olika system som det krävdes två man till i A 32 Lansen.
Planet kunde användas i en begränsad roll som jaktplan men fokus var attackuppgiften, först och främst anfall mot sovjetiska landstigningsfartyg och transporter i händelse av krig. En stor variation av vapen kunde bäras, bland annat den topphemliga sjömålsroboten 04, som torde vara det kraftigaste flygburna vapen som använts i Sverige och kunde knäcka ett fartyg mitt itu.
Interiör från cockpit i AJ37, attackversionen av Viggen.
Lägre än alla andra
Radar och andra sensorer gjorde också att flygning på extremt låg höjd, något som var en signatur för det svenska attackflyget, underlättades. Med en hastighet på över 1000 kilometer i timmen på ned till 10 meter över marken eller havsytan utgjorde Viggen nu ett svårbemästrat hot för en eventuell angripare.
Även idag är det svårt att i tid hinna upptäcka och inte minst stoppa ett flygplan som anfaller på det viset. Andra länders attackpiloter häpnade när dom såg och vid utbyten fick följa med på ett svenskt attackuppdrag.
Tor, åskguden i den gamla nordiska mytologin, som sades åka runt i en vagn dragen av bockar och slungade ut blixtar, så kallade åskviggar, med hjälp av sin hammare Mjölner, hade säkerligen uppskattat denna nya ”Vigg” liksom det sätt på vilken den framfördes av flygvapnets piloter.
Jägare och spanare
Fast även om Viggen först tog form som attackflygplan hade inte idén om enhetsflygplanet dött. En skolversion, SK 37, en fotospaningsversion benämnd SF 37 och en havsövervakningsversion, SH 37, togs fram och sattes i tjänst, som ersättning för spaningsversioner av Lansen och Draken. Så kom turen till jaktversionen, JA 37, som började levereras 1979.
JA 37, även känd som Jaktviggen, skiljde sig från de tidigare versionerna. Den hade en kraftigare motor, RM 8B till skillnad från de tidigare versionernas RM 8A. Den hade en mycket kraftig svenskutvecklad radar, Ericssons PS46-A och mer avancerad elektronik för att kunna dra nytta av den nya radarns möjligheter.
Två jaktviggar, JA37 från flygflottiljen F4 i Östersund i luften över ett norrländskt vinterlandskap
Jakten på den Svarta fågeln
Även om Jaktviggen inte var det snabbaste jaktplanet i världen blev den känd för sin förmåga att stiga snabbt. Jaktviggen är också ett av de få plan som lyckats kunna låsa sin radar på det amerikanska spionplanet SR-71 Blackbird, trots att det senare var kapabelt att flyga 3 gånger ljudhastigheten och högre än de flesta flygplan.
Vid ett tillfälle blev det emellertid dramatiskt. Det var den 29 juni 1987 som en SR-71 lyfte från Mildenhall i Storbritannien för att göra en rutinmässig spaningsflygning runt Östersjön. Det var inte bara svenska Viggenplan som gick upp för att försöka genskjuta det snabba och högtflygande planet utan även stridsflyg från Ryssland (dåvarande Sovjetunionen) samt andra länder i Warsawapakten, som dåvarande Östtyskland. Men få lyckades någonsin komma i läge för ett anfall.
Dock var besättningarna som flög SR-71:orna vaksamma. Det Kalla Kriget rådde fortfarande och de visste att inte minst Sovjetunionen verkligen ville ha tag på en SR-71 och dess topphemliga utrustning. Men de var säkra på att deras fart, höjd och teknologi gjorde att de var tämligen trygga.
En pensionerad SR71 utanför ett flygmuseum i USA. Foto Peter Langsdale
Olyckan är framme
Men utanför Baltikum hände det som inte fick hända. SR-71:ans ena motor exploderade och planet krängde och började tappa höjd snabbt. Planet svängde mot Sverige och kom in i svenskt luftrum över Gotland. Det tappade hela tiden fart och höjd. Den oåtkomliga Svarta fågeln var dödligt skadad. Piloterna fruktade nu för sina liv. Dom visste att sovjetisk stridsledning följde deras rörelser och nu säkerligen arbetade febrilt med att få upp jaktplan.
Men även svensk stridsledning höll ögonen öppna och när de upptäckte ett främmande plan på väg in i svenskt luftrum beordrades två Viggenplan från F 13 i Norrköping avbryta sin övning och genskjuta inkräktaren.
När de svenska planen mötte det skadade spionplanet förstod de snabbt att det var illa ställt. Endast en motor fungerade och planet tappade höjd hela tiden. Besättningen i SR-71:an hade aktiverat sin nödsändare vilket bekräftade allvaret. Viggenpiloterna beslöt då att ligga kvar och eskortera det nödställda planet som kämpade för att nå danskt luftrum.
Det fanns dock ett problem och det var att Viggenplanens bränsle började tryta. Emellertid hade ytterligare två Viggenplan skickats upp och dessa två kunde avlösa planen från F 13. De nya Viggenplanen eskorterade SR-71:an tills de nådde Danmark och tryggheten. Nu låg SR-71:an på 4000 meters höjd. Trots det lyckades de via Danmark nå en bas i dåvarande Västtyskland och undvika en kraschlandning.
Räddarna i nöden
De amerikanska piloterna och även deras chefer var övertygade om att hade inte Viggenplanen dykt upp och eskorterat det skadade planet skulle det sannolikt skjutits ned. Alternativt kunde sovjetiskt flyg försökt tvinga ned det på territorium kontrollerat av Sovjet eller Warsawapakten. På en bas i dåvarande Östtyskland fanns Sovjets snabbaste plan, MIG-25, baserat och därifrån övade man också på att genskjuta SR-71:an.
Sovjetiska jaktplan startade också men Viggenplanens närvaro hindrade dem från att försöka närma sig det skadade planet.
På grund av det Kalla Kriget och behovet av att inte avslöja för mycket om SR-71:ans hemligheter hölls händelsen hemlig långt efter att Kalla kriget tagit slut.
I november 2018 hölls en ceremoni på amerikanska ambassaden i Stockholm där de fyra Viggenpiloterna tilldelades US Air Medal som tack för att dom snabbt och professionellt ingripit och skyddat det skadade planet.
De två amerikanska piloterna var också övertygade om att Viggenplanen räddade deras liv.
