Brittisk pilots upplevelse av Viggen

‘Första personen att flyga Viggen var vår befälhavare, Hilton Moses. Jag kommer ihåg när vi gick ut till flygplanet medan han log och skrattade, för att efteråt klättra ur den för att komma tillbaka till piloternas rum med en uppsyn som on han just upplevt en sorts galen kombination mellan en bergochdalbana och tvättmaskin. Så flög jag på eftermiddagen, och detta ändrade på mitt liv.

‘De brukade flyga runt vid Mach 0,95, ungefär 650 knop, och övade på 10m över marken. Vi flög igenom brandgator i skogen, över hela norra Sverige på 10 meter och aldrig vid mindre än 600 knop. Allt detta, måste jag tillägga, under 50 till 80 meter moln utan glapp. I RAF, skulle den som ville bli gammal aldrig ha flugit i sådant väder. Efter ungefär 40 minuter steg vi upp in i molnen, och piloten flög en 4-grader hands-off inflygning med händerna på huvudet till ett avlägset flygfält, backade in till en parkeringplats, tankade flygbränsle med motorn igång utan att tala med mekanikern och bara använda handsignaler, taxade ut och lyfte i samma riktning att vi hade landat. Ingen hänsyn togs till vindriktningen. Sedan vi tränade några inflygningar mot vägbaser, först flygande på 5 till 6 meter för att undvika bilar och varna dem att det skulle vara flygningsrörelser, innan vi tränade några inflygningar. Och konstflygningen var otroligt.

‘Nästa dag, det var dags att ta dem de svenska piloterna att flyga Jaguar. Jag var fundersam på hur jag skulle kunna förklara för killen att vi flög på 420 knop när de flög på 620 knop. Jag bestämde att proceduren skulle vara att ha efterbrännarkammaren delvis på, accelerara till 620 knop och sedan ge honom kontroll av flygplanet. Detta gjorde jag — Jag lyfte, gav honom spaken vid 620 knop och ungefär 30 meter höjd. Han sänkte nosen, tog ned flygplanet till 10 meter och fortsatte gladeligen på 10 till 15 meter höjd och 600 knop. Detta förstörde alla myter om vem som hade bästa flygplanet, de bäst utbildade piloterna osv. Svenska Flygvapnet hade flygplan som var otroligt mycket bättre än de RAF hade, skulle ha eller även har nu, och deras piloter var i en helt annan liga. Det här var inte bara en person – jag flög med tre stycken och var och en var likadan. Varje Svensk pilot kunde flyga Jaguaren snabbare och på lägre höjd från baksätet än jag kunde från framsätet.