Gripen stridsberedd

I juni 1996 så blev flygflottiljen F7 i Såtenäs det första svenska operativa förbandet utrustat med JAS 39 Gripen. Det hade gått 14 år från det slutgiltiga beslutet att börja utvecklingen 1982. Jämfört med äldre flygplan är det en lång tid men den är inte längre än andra motsvarande flygplansprojekt. Att tiden ökat beror dels på att det blivit dyrare och mer tekniskt komplicerat att utveckla moderna stridsflygplan, dels på att man försöker upptäcka alla fel och brister under utprovningen.

Under 1950 och 1960-talen var pressen stor att få fram nya och mer avancerade flygplan som skulle vara överlägsna en tänkbar motståndares flygplan. Man ville få dem i produktion och ut på förband så fort som möjligt. Eventuella brister som missades korrigerades i efterhand. Behovet av att snabbt få ut det senaste mest tekniskt avancerade flygplanet i tjänst vägde tungt. Men den tekniska utvecklingen ledde till att systemen blev mer komplicerade och det gick inte att ta lika många genvägar.

Nedskärningar och strategisk time-out

Efter haveriet över Stockholm hade Gripen en uppförsbacke när det gällde att återfå allmänhetens förtroende. Dessutom hade mycket hänt i omvärlden mellan 1982 och 1993. 1982 var det Kalla Kriget inne i en ny iskall fas och det fanns ingenting som indikerade att Sovjetunionen och Warsawapakten 11 år senare skulle upphört att existera. Vägen till det som inom svenska militära kretsar kallas för ”Den strategiska time-outen” när det svenska försvarets samtliga grenar radikalt krympte ihop hade redan börjat.

F7 i Såtenäs skulle inte blivit det första förbandet utrustat med Gripen men de tilltänkta förbandet hade lagts ned ett efter ett. Flygvapnet som länge varit relativt prioriterat drabbades nu av den förbandsdöd som armén upplevt sedan en längre tid. Målsättningen var nu ett flygvapen med ca 100 aktiva stridsflygplan. I och med delserie 3 av Gripen hade svenska staten köpt 204 stycken individer. Men innan ens delserie 2 var färdiglevererade hade den modernare C/D versionen tagits fram. Hursomhelst så hade Flygvapnet mer plan än som fanns plats för i organisationen.

Samtidigt som leveranserna till Flygvapnet pågick försökte Saab hitta köpare utomlands. Det fanns hopp om att Finland skulle köpa Gripen men i slutändan valde man det amerikanska flygplanet F18 Hornet. Det fanns en politisk dimension i affären som var oundviklig. Finland hade efter Sovjetunionens fall äntligen möjlighet att knyta fler kontakter västerut. Dessutom kunde USA leverera en helt färdig produkt som dessutom visat vad den gått för i strid. Genom åren skulle Saab finna sig utspelat av amerikanska alternativ gång efter annan. Detta trots att fler och fler internationella experter ansåg att Gripen faktist var ett väldigt bra alternativ. Inte minst hade Gripen en bättre driftsekonomi än många konkurrenter. Därtill var Gripen enklare att serva för markpersonal och kunde klargöras för nya uppdrag på kortare tid än de flesta konkurrenter. Men när det kommer till att köpa stridsflygplan så är det en så stor affär att den politiska dimensionen måste tas med.

Smygteknologin och amerikansk dominans

Norge och Danmark valde att hoppa på det nya amerikanska projektet Joint Strike Fighter som ledde fram till Lockheed F35. Det fanns en aspekt i sammanhanget som inte varit på tapeten 1982 vad gällde teknikutveckling, nämligen stealthteknologi. På svenska använder man ofta begreppet smygteknologi. Begreppet är egentligen ganska stort och på många sätt har Gripen vissa smygegenskaper. Det som populärt avses med Stealth är att flygplanets konstruktion är sådan att radarvågor inte studsar tillbaka åt det håll de kom ifrån och därvid ger flygplanet ett mycket mindre radareko och vad som annars skulle vara fallet. Men det omfattar också olika tekniker för att reducera värmeustrålningen och därmed även göra det svårare för robotar med målsökare som styr mot värmekällor. USA har investerat mycket i smygteknik. Under Kuwaitkriget 1991 blev det första operativa Stealthflygplanet Lockheed F117 berömt.

Lockheed F117 var det första operativa Stealth eller smygflygplanet. Foto US Air Force

F117 var ett underljudsflygplan konstruerat för attackuppdrag. De genomförde flera framgångsrika uppdrag mot Irakiska styrkor utan förluster och fick ett rykte om sig att vara närmast osynlig och omöjligt att stoppa för vare sig luftvärn eller fientligt jaktflyg. Men F117 var alltså ett underljudsplan och även om ett fientligt jaktflygplan kunde ha svårt att använda sina målsökande robotar så var Stealth inget skydd mot eld från automatkanoner. En skröna gör gällande att en svensk flygvapenofficer skall ha svarat på frågor om F117 och dess förmågor. ”Den skulle vi kunna skjuta ned med J29 Flygande Tunnan!” Huruvida detta är sant får nog lämnas osagt, men stealth betyder inte att planet är osårbart på något vis. F117 var emellertid bara början. USA skulle snart lansera sin F22 Raptor, ett jaktflygplan vars huvuduppgift var att ta kontroll och etablera luftherravälde. Och idag har vi kommit till F35.

De futuristiska amerikanska flygplanen gjorde att många nu såg mer traditionella flygplan som Gripen, Rafale, Eurofighter Typhoon och ryska SU-27 att vara hopplöst föråldrade. Var det ens värt att satsa på konventionella flygplan? Men smakar det så kostar det. USA bibehöll och moderniserade F16 Fighting Falcon och F15 Eagle som än idag ses som ett mycket kapabla stridsflygplan. Stealthteknologins genombrott ledde också till att man världen över började forska på motmedel och även hur man taktiskt kunde hantera fientliga stealthflygplan. Sverige hade dessutom egen forskning på smygteknik som ledde fram till Visbykorvetterna och var banbrytande inom den marina arenan. Sverige hade en lång och stolt tradition inom radarområdet. Forskning och utveckling inom området omgärdas av stor sekretess och det är svårt att få inblick i den aktuella utvecklingen. Det som finns är för det mesta hörsägen, någon som hörde något av någon och så vidare. Men det går nog att rätt säkert säga att förmågan att upptäcka smygfarkoster är något som studerats längre än vad man kan tro.

Visbykorvetten HMS Nyköping vid kaj. Sveriges bidrag till stealth eller smygteknologin har varit på det marina området med Visbykorvetterna som flaggskepp.

Det går inte att i efterhand konstruera om ett vanligt flygplan till ett smygflygplan av amerikansk modell. Det måste ske från grunden. Detta är troligen en orsak till att Kina på de allra senaste åren blivit den enda nation som tagit ett egenutvecklat smygflygplan i tjänst. Flygutveckling tar tid och det visar på de svåra beslut som måste tas och där ingenjörer bokstavligen måste sia in i framtiden om vad som kan tänkas komma vad gäller tekniska genombrott. Allting måste prioriteras och vägas mot de egna behoven. Sverige behövde inte ett flygplan som skulle kunna tränga in djupt i fientligt luftrum. Sverige behöver ett flygplan som kunde genomföra alla huvuduppgifter på ett bra sätt. Så plan som F117 var inte intressanta. Detsamma gällde även F22 Raptor som var specifikt designat som ett jaktflygplan vars enda jobb var att nedkämpa fientliga flygplan. En F22 kan inte göra samma jobb som F117 och detsamma gäller i omvänd ordning. Det är först med F35 som ett smygflygplan kan sägas ha utvecklats som kan göra det Gripen kan, nämligen vara ett enhetsflygplan som kan genomföra alla sorters uppdrag genom att man helt enkelt byter utrustning.

Det skulle också visa sig att även om de var svårtupptäckta så var smygflygplan inte osynliga. Under NATO:s ingripande i konflikten i forna Jugoslavien sköt serbiskt luftvärn ned en F117 med en äldre modell av luftvärnsrobot. Det var ingen enkel operation, men genom att serberna lärde sig att de amerikanska planen följde samma mönster och använde samma inflygningrutter gång efter annan, så lärde dom sig att urskilja de svagare radarekona från F117 som kanske hade avfärdats som störningar, fåglar eller defekt utrustning. Robotarna leddes inte av radar utan avfyrades mot en punkt där man beräknade att flygplanen skulle befinna sig. Likväl blev förlusten av en F117 en signal på att det gick att upptäcka och bekämpa även smygflygplan.

Exportförsök och uthyrning

Stealthteknik i all ära men den stora konkurrensen från amerikanskt håll gentemot Gripen kom från samma plan som varit på tapeten som eventuellt utländskt alternativ till ett inhemskt jaktplan, nämligen F16 och F18. Bägge maskiner som sålts världen över och dessutom visat vad dom gick för i strid. Dessutom följde inte sällan förmånliga amerikanska erbjudanden om annan amerikansk försvarsteknologi och även relativt förmånliga inköpspriser. Saab hade svårt att mäta sig mot detta och dessutom var JAS 39 A/B inte anpassad till NATO:s stridsledningsystem och kunde heller inte lufttanka. Det Saab kunde framhålla var att över tid skulle Gripen ha bättre driftsekonomi, lättare att underhålla i fält med mera. Men då Sverige alltmer deltog som en viktig samarbetspartner till NATO så växte också det inhemska behovet av att kunna samverka effektivt med NATO förband. Så den nya versionen C/D var kompatibel och kunde samverka integrerat med NATO förband och dessutom lufttankas.

Det enda land som Saab vid denna tidpunkt lyckades sälja nytillverkade plan till blev Sydafrika. År 1999 beställde Sydafrika 28 stycken JAS 39 Gripen med leveransstart 2008. Ordern reducerades längre fram till 26 plan. I detta sammanhang kom Aeroseum och Nya Berget att beröras. Inför leverans skulle flygplanen utrustas enligt Sydafrikanska önskemål och med utrustning som var unikt för dessa plan. Detta behövde ske i hemlighet och med så liten insyn som möjligt. Så i skydd av Nya Bergets betongportar genomfördes kanske den sista mer hemliga operationen i Bergets historia.

Nu var det också så att Sverige beställt fler Gripen än vad det moderna flygvapnet ansågs behöva. Nästan dubbelt så många. Det innebar dock att en ytterligare möjlighet öppnade sig, nämligen att leasa eller hyra ut flygplan. På det viset kunde överflödiga plan omsättas. Under början av 2000-talet kom Ungern och Tjeckien att hyra NATO-anpassade flygplan av C och D versionerna och kontrakten har förlängst i omgångar vilket innebär att idag har Gripen från Tjeckiska flygvapnet opererat som en del av NATO:s luftrumsövervakning både över Baltikum och över havet runt Island.

Ytterligare en affär blev av och det var Thailand som år 2007 köpte 6 stycken befintliga JAS 39 C och år 2009 beställdes ytterligare 6 stycken plan. Totalt 12 plan är nu operativa i Thailändska flygvapnet och det finns planer på att eventuellt köpa ytterligare 6 maskiner. Därutöver skänkte Saab 2012 en JAS 39 A till Thailands Flygvapenmuseum med anledning av Thailändska flygvapnets 100-årsjubileum.

När de tre sista planen av de tolv som beställts skulle levereras 2013 flögs dom för egen maskin till Thailand. För att spara tid och bränsle valde man att flyga genom ett åskväder och samtliga tre plan träffades av blixten. Men efter mellanlandning och genomgång kunde alla tre plan fortsätta mot Thailand.

I sammanhanget kan det vara intressant att nämna att Thailändska flygvapnets Gripenplan kom att mäta sig mot det kinesiska flygvapnet vid en internationell flygövning 2015 där Thailand och Kina deltog. De Thailändska Gripenplanen möte Kinas nya jaktplan J-11, som flög för första gången 1998 och är en kinesisk vidareutveckling av det ryska jaktplanet SU-27.

Vid övningens slut hade de thailändska Gripenplanet tillerkänts 42 ”nedskjutna” kinesiska plan och förlorat 34 Gripen. Det kanske inte låter som något exceptionellt men till saken hör att de kinesiska framgångarna varit störst de två första dagarna när planen uteslutande möttes närstrid och de kinesiska planen haft en fördel i manöverförmåga. Men i modern luftstrid inleds striden oftast på långt håll och Gripenplanen visade sig överlägsna när övningarna inleddes på längre håll.

Det är svårt att öva på ett 100% realistiskt sätt, men det är värt att notera att för att kunna komma in på nära håll måste ett plan överleva radarjaktrobotarna på långt håll. Och om ena sidan då förlorar fler plan så riskerar dom att vara i numerärt underläge när dom väl kommer in på nära håll. Bättre manöverförmåga hjälper inte om det plan du jagar får hjälp av en kamrat som i sin tur anfaller dig.

Svenska Gripenplan har även deltagit framgångsrikt i internationella flygövningar i USA och visat att det kan hävda sig mot en tekniskt avancerad motståndare.

Svenska Gripenplan kom dessutom att delta i upprättandet av en flygförbudszon över Libyen i samband med revolutionen mot diktatorn Khaddafis regim. I slutändan togs beslutet att Gripenplanen inte skulle delta i attackuppdrag, men spaningsflygningar var okej. Gripen visade sig vara en utmärkt spaningsplattform och viktigast av allt visade sig snabbt göras klar för ett nytt uppdrag.

Nackdelar och fördelar

Ett flygplan är alltid en kompromiss mellan olika egenskaper och vad man väljer att betona. Gripen har en nackdel gentemot sina internationella konkurrenter som SU-27, F35, Eurofighter och Rafale eftersom det är mindre och därför inte kan bära lika mycket vapenlast. Att ha fler robotar att avfyra mot fienden är alltid en fördel. I gengäld har Gripen idag den väldigt moderna IR-roboten IRIS-T eller Robot 98 som den kallas i Sverige som är mycket mer kapabel än den seglivade AIM-9 Sidewinder. Och svenska Gripenplan blev också de första jaktplanen som utrustades med den toppmoderna europeiska radarjaktroboten Meteor, som många anser är den mest effektiva roboten av sitt slag i världen.

En annan nackdel för Gripen som brukar framhållas är att det saknar inbyggda smygegenskaper. Men det är fortfarande få konkurrenter som faktist har det än så länge. Men även om Saab inte konstruerade Gripen som ett smygflygplan så konstruerades planet med tanke på att elektronik, avionik och även datorsystem och mjukvara skulle kunna uppgraderas kontinuerligt. Och dagens Gripenplan är utrustade med aktiva motmedelsystem som skall störa fientlig radar och göra Gripenplanen mer ”osynliga”. Och här är även Gripens ringa storlek en fördel. För ett mindre plan ger ett mindre radareko än ett stort och framifrån är Gripen därför tämligen ”smygig”. Lägg till Gripens elektroniska motmedel och effekten kan bli densamma som för ett större plan konstruerat med inbyggda stealthegenskaper. Gripens elektroniska motmedel kan dessutom hela tiden förbättras och uppgraderas för att möta ny teknik och nya hot.

Förmågan att uppgradera och modifiera Gripen för att möta nya hot var en viktig del av utvecklingen. JAS behövde vara konkurrenskraftig i årtionden och då var det viktigt att kunna följa med i utvecklingen.

En Eurofighter Typhoon och en rysk Sukhoi SU-27 möts över Östersjön 2014. Foto: Royal Air Force

Gripen NG och Ryska påsken

I början på 2000-talet, lagom till att JAS 39A fasades ut, började SAAB titta på en ny version. Gripen NG (Next Generation) visade sig bli ett något större flygplan. Det var klart och tydligt en Gripen men något större än sin föregångare Skrovet var något större med en ny motor. Det nya planet skulle ha längre räckvidd, ta mer last och ha fler vapenbalkar vilket innebär att för ett jaktuppdrag kan fler missiler lastas. Ryska SU-27 och dess vidareutvecklingar kan bära mellan 8-10 jaktrobotar medan Gripen C/D kan ta sex stycken.

Därutöver skulle planet förses med en ny radar, ny krypterad kommunikationsutrustning, landningställ och moderniserad cockpit.

I början var det tal om att Sverige skulle köpa 40-60 plan och för en tid var Schweiz med som framtida partner. Men så backade Schweiz ut och Sverige var ensamt igen. Skulle Sverige verkligen satsa på ett nytt stridsflygplan?

År 2014 kom att bli ett år då årtionden av nedskärningar och besparingar på svenska försvaret bromsade upp och vände. Det var året då Ryssland överraskande annekterade Krimhalvön och kriget i östra Ukraina inleddes. Men redan året innan inträffade en incident som även fick delar av svenska allmänheten att börja fråga sig om inte nedskärningarna gått alldeles för långt. Ryssland genomförde en storövning kallad Ladoga-13. Inom ramen för denna övning lyfte den 29 Mars 2013 två stycken tunga Tupolev Tu-22M överljudsbombplan med en eskort av fyra stycken jaktplan av typen SU-27. De intog anfallsformation och satte kurs över Östersjön med riktning mot Sverige. Deras flygrutt hade tagit dem in över södra Sverige om dom fortsatt. Syftet var sannolikt att öva anfall mot södra Sverige med flygbaser i Småland som mål. Strax innan planen nådde svenskt luftrum utanför Gotska Sandön vek planen av och återvände österut.

Under Kalla Kriget hade svenskt jaktflyg ur den så kallade incidentberedskapen genskjutit de ryska planen över Östersjön. Men vid Påsken 2013 var incidentberedskapen endast verksam under ”kontorstid”. Det blev istället två danska F16 som ingick i NATO:s beredskap över Baltikum som startade men dom han inte fram innan de ryska planen vänt tillbaka.

Även om många med oro följt utvecklingen under Putin så blev sannolikt de flesta svenskar chockade. Att Ryssland så uppenbart övat anfall mot Sverige hade inte skett sedan Kalla kriget slut. En sak som gjorde det hela så omtumlande var att många inte kunde förstå varför. Militär övar hela tiden, men sällan på ett sätt som kan tolkas som att man faktiskt övar på att anfalla ett grannland. När det görs är det i de allra flesta fall avsett som en politisk signal mot omvärlden i allmänhet och målet i synnerhet. Ett radikalt exempel är Nordkoreas uppskjutningar av robotar mot Japan, där de vid ett tillfälle gick över Japan och landade i Stilla havet. Det var ett tämligen osubtilt sätt att säga ”Vi kan utan problem skjuta långt nog att träffa japanska öarna!”

Den andra sak som förvånade många var att svenskt flyg inte kunnat ingripa. Diskussionen om Försvarets styrka och ekonomiska förutsättningar kom för första gången på lång tid att bli ett hett ämne. Ett direkt resultat var att incident beredskap dygnet runt återinfördes och diskussioner om att återuppbygga Försvaret började föras. Annekteringen av Krimhalvön av ryska styrkor 2014 bekräftade farhågorna om att Putin var beredd att använda militära medel för att uppnå sina politiska mål. Den bilden har sedan dess bekräftats i och med invasionen av Ukraina 2022.

Förutom att processen att förse Gripen med nya vapen (till exempel de tidigare nämnda robotarna IRIS-T och Meteor) så började nu flygvapnet visa upp sig alltmer. Det är förvisso inte alla som uppskattar ljudet eller åsynen av stridsflygplan men samtidigt är det ett sätt att visa både för allmänheten och omvärlden om att Sverige har förmåga att försvara sig mot anfall. Förvisso dras fortfarande de två dramatiska haverierna fram, men bilden av JAS 39 Gripen har blivit mer nyanserad och positiv. När en enorm skogsbrand rasade på det militära skjutfältet Trängslet i Dalarna och hotade sprida sig prövades en udda metod att bekämpa branden. En Gripen fällde en skarp bomb mot branden centrum och lyckades kväva delar av branden, vilket gjorde det enklare för brandkår, Hemvärn och frivilliga att slå ned resten av branden. Det hela var ett experiment som möjliggjordes av att branden rasade på ett område där det var relativt riskfritt att fälla skarpa bomber samtidigt som det var ett farligt område att röra sig i på grund av risken för blindgångare från tidigare övningar. Det sannolikt var första gången en brand nedkämpats med hjälp av flygbombning.

Schweiz backade visserligen ur affären om Gripen Next Generation men istället dök en ny partner upp, nämligen Brasilien. Den brasilianska flygtillverkaren Embraer blev partner och skulle även bygga de brasilianska Gripenplanen. Det nya planet fick beteckningen Gripen E/F. E är den ensitsiga ensitsiga versionen medan F blir den tvåsitsiga skolversionen.

Den 24 november 2021 meddelade Saab att de första sex JAS 39 Gripen E var redo att levereras till de svenska och brasilianska flygvapnen. Ett nytt kapitel har därmed inletts i Gripens långa historia. En sak är säker och det är att Gripen även i fortsättningen kommer att vara en outsider som framgångsrikt kan utmana de stora jättarna inom modernt stridsflyg. Frågan är nu vad som kommer efteråt. Den som lever får se.