Kongokrisen – Tunnan i strid

30 juni 1960 blev Kongo som tidigare varit en belgisk koloni ett självständigt land. Men oroligheter utbröt redan samma dag eftersom provinsen Katanga ville bilda en egen självständig nation. Striderna fick Kongos regering att be FN sända FN-trupper för att försöka få slut på striderna.

Katanga hade samlat ett litet flygvapen med olika typer av flygplan, men då Kongo saknade eget flyg och Katangas plan var beväpnade utgjorde dom ett hot mot FN-styrkorna.

FN:s Generalsekreterare var vid denna tid svensken Dag Hammarskjöld och det bidrog säkerligen till att Sveriges regering beslöt att en mindre styrka svenska J29 Tunnan skulle ställas till FN:s förfogande. Den 4 oktober 1961 landade de första fyra planen i Leopoldville, Kongo.

Tillsammans med först flygplan från Indien och Etiopien som senare avlöstes av flygplan från Iran och Filippinerna bildade man UN fighter Wing. Det svenska detachementet kom att kallas UN Fighter squadron 22 och i Sverige F22. Totalt kom nio stycken J29B och 2 spaningsplan av typen S29C att tjänstgöra i Kongo.

Konflikten i Kongo kom att bli mycket komplicerad med flera olika inblandade parter. Belgien ingrepp också militärt i sin gamla koloni och Katanga kom att rekrytera många legosoldater till det dom kallade sitt gendarmeri men som i praktiken var en armé.

Sverige skickade också en skyttebataljon till FN i Kongo och totalt kom över 6000 svenskar att hinna tjänstgöra där, 19 skulle stupa i strid och 40 såras. I början skedde striderna mot rebeller från folkgruppen Balubas som bland annat anföll tåg eskorterade av svenska soldater. Men efter att premiärministern Lumumba mördats kom krav på att FN skulle ingripa mer direkt och inte minst få bort de belgiska styrkor och legosoldater som stöttade Katangas regering.

Den 9 september 1961 försökte FN än en gång att avväpna katangas styrkor men dessa gjorde hårt motstånd. Vid Jadotville belägrades ett irländskt FN kompani och tvingades kapitulera efter att ha fått slut på vatten och ammunition. Ett Fouga Magisterplan från Katangas flygvapen hade med sina kulsprutor bidragit till att hålla nere irländarna som saknade möjlighet att skydda sig mot flyganfall. Det kom att bli avgörande för att FN begärde hjälp i form av jaktflyg.

I början var uppgiften att eskortera FN:s transportflyg och ge skydd mot flyganfall från Katanga. Men så småningom insåg FN att för att kunna genomföra uppdraget och avväpna Katangas trupper, inte minst legosoldaterna måste man slå ut Katangas flyg. Följaktligen utförde svenska J29:or och indiska Canberrabombare anfall mot flygplatserna i Kolwezi och Jadotville den 9 december 1961 och slog ut stora delar av Katangas flyg och ledde till att FN fick ett tillfälligt luftherravälde.

Det kom dock att bli fler strider där Tunnorna sattes in mot markmål. De hårdaste striderna för F22 rasade i december 1962 då Tunnorna gav understöd till FN:s marktrupper och återigen gick till attack med raketer mot flygbaserna vid Kolwezi och Jadotville där Katanga lyckats återuppbygga sitt flygvapen.

När Katangas huvudstad Elisabethville intogs i januari 1963 innebar det slutet på striderna för F22. Förbandet upplöstes i april samma år och två J29 och två S29 flög hem till Sverige. Övriga plan förstördes på plats då det var för dyrt att ta hem dom och då de inte längre behövdes i Svenska flygvapnet. Nya flygplan höll på att ta Tunnans plats.