Tunnan – Sveriges flygtekniska språng in i jetåldern

Under andra världskriget kämpade den svenska flygindustrin med att kunna tillverka plan som motsvarade de som de stridande nationerna producerade. De som kunde köpas utomlands var plan som inte längre ansågs tillräckliga för fronttjänst.

Lärdomarna var att om Sverige skulle kunna fortsätta vara alliansfritt och hävda neutralitet var man tvungen att själv kunna producera flygplan som kunde mäta sig med de bästa som producerades av de stora nationerna. Och man måste kunna producera alla de avancerade system som behövdes till flygplanen.

Vid krigsslutet kunde Sverige till slut köpa amerikanska P51D Mustang jaktplan som var bland de bästa propellerplanen som fanns. Det egenproducerade J22, som var det vassaste Sverige hade, utklassades på de flesta punkter fast det 3 år tidigare skulle varit ett bra plan. Utvecklingen hade gått fort.

Men under kriget hade en ny teknik fått sitt genombrott inom flygmotorerna. Reamotorn möjliggjorde högre hastigheter än propellern skulle kunna ge. Ett viktigt beslut togs då av flygvapnet och svenska flygkonstruktörer. Reamotorn var framtiden för militärflyget. All utveckling skulle gå mot Reaplan.

Ett första försök var att bygga om det nya propellerjaktplanet J21 till ett Reaplan. Detta blev J21 R, där R stod för reamotor, vilket var den dåvarande benämningen på jetmotor i Sverige och som lever kvar än idag i beteckningen på de motorer som driver flygvapnets olika plan, senast RM12, som driver JAS 39 Gripen.

J21R var ingen stor framgång men den gav erfarenhet av jetflygplan för både piloter och konstruktörer.  Sveriges första plan som från början konstruerats som jetplan blev det brittiska De Havilland Vampire som i Sverige fick beteckningen J28.

Sverige går sin egen väg

Men på SAAB arbetade man febrilt med ett helt nytt flygplan, ett som låg i flygteknikens absoluta framkant. Planet drevs av en brittisk motor, De Havilland Ghost, i Sverige betecknad RM2. Motorn kom dock att förbättras allteftersom.

Planet var försett med pilvingar som möjliggjorde högre hastigheter. Pilvingar var något som såväl USA och Ryssland också arbetade med på sina jaktplansprojekt vid samma tid. Vid andra världskrigets slut visade det sig att Tyskland hade forskat intensivt på att utveckla nya flygplan och det raketdrivna jaktplanet ME163 Komet var försett med sådana. Men det fanns flera jetplansprojekt på gång. Ryssland, Storbritannien och USA hade alla kommit över uppgifter om de tyska programmen. Allt från anteckningar och ritningar till prototyper av flygplan. Det är ännu oklart om även svenska underrättelsetjänsten lyckades komma över topphemligt tyskt material som kom att hjälpa de svenska konstruktörerna i arbetet att bygga ett jaktplan i absolut världsklass.

Vad vi dock vet idag är att Sverige lyckades bärga en toppmodern tysk ubåt som vid krigsslutet sänktes av sin besättning på svenskt vatten. Fyndet kom att få stor betydelse för utvecklingen av det svenska ubåtsvapnet och dagens moderna svenska ubåtar i världsklass.

Hursomhelst så lyfte den första prototypen av Flygplan 29 den 1 September 1948. Planet kom att kallas ”Flygande tunnan” och fick också namnet Tunnan. Med tanke på det knubbiga utseendet ett tämligen passande namn, men också ett som skiljde ut sig från namn som Sabre, Vampire och Meteor hos övriga nationer.